Är inte särskilt förtjust i konspirationsteorier men ibland rusar min hjärna iväg. Det som bekymrat den de senaste åren är följande:
Under många år var det extremt tytligt att USAs strategi för att destabilisera misshagliga regimer byggde på att stödja vad man brukar kalla kontrarevolutionära rörelser med vapen och militär träning alternativt stödja extremt obehagliga högerorienterade diktaturer. Contras i Nicaragua var väl det mest flagranta exemplet där det ju också avslöjades att det gjordes i direkt strid också med gällande lag i USA. Det finns dock många fler exempel och många har en gemensam nämnare – stödet till din fiendes fiende slår tillbaka. Det bästa exemplet på det senare är talibanerna i Afghanistan.
Numera har USA till viss del (obs bara till viss del) lärt sig av detta. Numera är inte förstahandsvalet att stödja ”upproriska” rörelser med vapen utan man (och det är alltså min hjärnas konspirationsteori) fokuserar mycket på att i demokratins namn få ut folk på gatorna. Min hjärna tror alltså inte att den arabiska våren var en slump eller att det plötsligt var existensen av Internet som banade vägen för frihetliga tankar – tvärtom var Internet som bidrog till att denna nya strategi kan genomföras relativt framgångsrikt. Observera att i just Egypten har man en bundsförvant i militären som ju finansieras i stor utsträckning av just USA och som därför kunde användas när den ”fredliga” demokratiseringen gick fel. Därav velandet i Syrien-frågan och det närmast totala fiaskot i Libyen.
Intressant i sammanhanget är vår roll. När USA ger order skickar vi flyg till Libyen, när velandet i Syrien pågår svamlar vår utrikesminister bara. När debaclet pågår i Kiev så understödjer vi plötsligt närmast nazistiska ”oppositionella”.
Hur mycket jag än önskar att det går en demokratiseringsvåg genom världen så har jag svårt att freda mig mot dessa konspiratoriska tankar. Hjälp mig gärna 
Lägg till detta NSA, Drönare m.m. och vad blir slutsatsen? Carl Bildt har kanske svaret?
